Like this:

Vi befinner oss för tillfället i de lappländska Vindelfjällen, närmare bestämt i Hemavan. I år är det bara jag, Johan och Tesla som har åkt hit då Johans föräldrar är kvar hemma i Umeå och tar hand om Daffy som inte mår så bra. Vi kom hit i torsdags och direkt efter att vi packat in våra saker i lägenheten och tagit en snabb fika så begav vi oss av till ett kantarellställe som vi känner till. Vi hade väl inte så stora förhoppningar egentligen om att hitta något men det gjorde vi! Det blev ca 6 liter och lika roligt och spännande det var att hitta dem i skogen, lika jobbigt var det att rensa dem efteråt. Men såhär i efterhand känns det väldigt bra med guldklimparna som nu ligger i frysen och väntar på att få bli en del av höstens mustiga grytor.

Skogens guld!

Igår tog vi en långpromenad längs Drottningleden som är ca 9 km lång. Eftersom vi inte hade någon som kunde hämta oss vid andra änden av leden så var det bara att vända och promenera tillbaka igen, det blev alltså en 18 km lång dagstur. Det var det längsta hittills för Tesla och hon hade ju även sin ryggsäck på sig, så hon var ganska trött när vi kom tillbaka igen. Idag hade vi tänkt ta en kortare tur en bit längs Kungsleden men jycken vägrade att gå uppför samma backe som vi gick igår. Vi försökte övertala på alla sätt vi kom på men det gick inte så vi fick vända tillbaka. Det blev istället en liten biltur till Ruttjebäcken, där det för övrigt gick alldeles utmärkt att springa längs stigen, och fikapaus ute i det fria.

Nu ser vi fram emot en smaskig middag ikväll på Sånninggården utanför Hemavan!

Tesla njuter av utsikten längs Drottningleden

Tesla och husse på väg

Fikapaus bland blåbärsriset

Trött vovve efter 18 km vandring