I söndags var vi på Varbergs brukshundsklubb för mentalbeskrivning av Tesla tillsammans med några hundar från J-kullen. Vi var ganska förväntansfulla inför vad som skulle hända, dels för att varken Johan eller jag har varit med på någon mentalbeskrivning förut och dels för man undrade ju hur Tesla skulle reagera i  de olika situationerna. Mest nervösa var vi inför faktumet att behöva släppa hunden lös men det skulle visa sig vara det minsta bekymret för oss.

Vädret var på vår sida, solen sken och kanske var värmen en av anledningarna till att det gick som det gick.  Det som hände var att vi såg en annan hund i Tesla än vad vi är vana vid. Det började med traskampen, först var hon intresserad när den kastades fram och tillbaka mellan husse och testledaren men när hon skulle hämta tillbaka den ville hon inte under några omständigheter ta i den ens med en liten tand. Märkligt tyckte jag som stod i publiken och filmade, hemma tar hon gärna kamptrasan om hon kan och springer jätterundor innan hon kommer tillbaka och vill kampa. En förklaring skulle kunna vara att fyra läskiga mallejyckar hade slemmat ner kamptrasan innan och vem skulle då vilja ta den i munnen…

Förväntansfull innan hon insåg hur äcklig trasan i själva verket var.

Nästa uppgift var ”kaninjakten”. Vid första försöket satt hon först kvar vid husse och efter ett steg fram gick hon fram till de röda plastmupparna som ledde snöret i rätt bana. Kanske såg hon inte bytet… Efter att ha fått smaka på ”kaninen” var det mer fart på henne vid andra försöket, husse tappade till och med greppet om halsbandet Fast Tesla ville inte ta i bytet denna gång. Mest avvikande beteendet var dock att hon kom när husse kallade in henne…

Full fart efter "kaninen" på andra försöket!

Vid passivitetsövningen trodde både Johan och jag att Tesla skulle imitera syster Ixa, som vi har sett på film, nämligen genom att gräva så många fångstgropar man hinner på tre minuter. Men vad händer? Jo, hon lägger sig ner och vilar. Vems hund är det där egentligen?

Men det konstigaste tyckte jag nog var under ”Avståndsleken”, hur lyckades hon med konsten att inte bli intresserad av denna lustiga typ? Istället la hon sig ner hos husse för att invänta nästa konstighet.

Lustig typ, fast inte tillräckligt intressant för Tesla...

De följande två momenten var den flygande overallen och rasslande kedjor. Enligt min personliga åsikt hade sådana överraskningar fått vem som helst att bli knäsvag så Teslas reaktion var kanske inte jättekonstig. När overallen flög upp for hon iväg säkert med hjärtat i halsgropen och det var inte förrän efter lite lock från husse som hon vågade sig fram igen. Droppen var nog kedjorna som rasslade bara någon meter från Tesla och husse, då fanns det inget annat att göra för hunden än att springa bort till oss i publiken och söka stöd hos… inte hos matte… utan hos KENNELHUSSE.  Gissa om mitt självförtroende fick sig en liten törn

Överraskad vovve

Efter lite lockande gick det dock att komma fram till overallen igen.

"Mer skrämsel, nej fasen nu drar jag"

Efter de här momenten avbröts testet för Tesla visade mycket tydligt att hon inte ville vara med längre, så låg svans har jag nog inte sett på henne sedan hon var några månader gammal och blev tillsagd på skarpen av grannarnas Rhodesian Ridgeback. Fast slutsatsen var att hon fick en känd mental status iallafall, frågan är väl bara hur korrekt beskrivningen är egentligen. Lite tråkigt att vi inte fick se henne med spökena och med skotten men det var absolut rätt att bryta, vi ville ju inte förstöra henne för livet med fler skrämseltrix.

”Spökena” som hon tror sig se hemma i trädgården från vardagsrumsfönstret skäller hon ut efter noter vilket får både husse och mig att hoppa högt i TV-soffan och skottberörd har hon aldrig varit. Det har vi testat genom de många besöken till husses skytteklubb.

Vi vet iallafall vilken hund vi har även om det är synd om resultatet i protokollet förstör medelvärdet för kullen!

… det hittade jag på uppfarten på vägen hem från eftermiddagspromenaden med rödtotten. Det var ett litet örhänge som jag har varit av med i några månader som låg och blänkte på marken. Oj, vad glad jag blev!

Tesla tycker det är både positivt och negativt att snön nu smälter bort. Konstigt nog, med tanke på att hon är en ankhund med simhud mellan tårna, så är hon inte så förtjust i vatten och nu när smältvattnet rinner över marken så ser hon ganska fånig ut när hon försöker undvika vattnet så långt hon kan. Hon sick-sackar fram mellan pölarna och gör jätteskutt över dem när hon inte kan gå runt. Undrar om vi någonsin kommer att få henne att gilla att bada…

Det positiva med att snön smälter bort är att det kommer fram en förfärligt massa skräp som legat gömt. Pryltokig som hon är så är det himmelriket för jycken att plocka saker och bära med sig. Promenadstråket på jobbet har blivit avsevärt renare efter de rundor vi gått, efter varje rastning får jag byta till mig en bit papper, en burk el.dyl och slänga i papperskorgen. Jag borde fakturera parkförvaltningen    Högvinsten är när det dyker upp en aluminiumburk, vem har sagt att hundar inte vill bära metallföremål…

"Snäääälla matte, jag kan väl få ta med den in?" "Nej, absolut inte. Här får du en bit levergodis."

Avslutningsvis en bild som visar vad som händer när man lämnar sin sida av sängen obevakad!

Snarrrrrk

Sådan här vinter kan jag inte påminna mig om att jag upplevt hemma sedan jag var barn, det är helt fantastiskt med all snö tycker jag   Lite jobbigt med skottandet bara, speciellt som både Johan och jag varit/är förkylda, men idag fick vi iallafall skottat halva uppfarten så att vi åtminstone kommer ut med den ena bilen.

Nya bilen fick ett varmt (!) mottagande i Greggered!

Tesla ÄÄÄÄLSKAR också snön. Man kan skutta runt i den, käka isbitar, fånga snöflingor i luften men framförallt gräva, gräva, gräva. Är det något som sitter i generna kanske??

Boll, boll, boll...

Perfekt driva att sätta framtassarna i!

Gräva, gräva, gräva...

Snyggt tjejen!

"Ville du nåt, eller?"

Whoops! Så får man läsa på uppfödarens hemsida att vår hund har godkända leder och jovisst, på Hunddata står det; HD grad A, ED ua! Tjohooo! Inget brev har det kommit i brevlådan ännu, men det har väl kommit på villovägar här ute i bushen. Husse och matte är iallafall superglada

I eftermiddags var jag och Tesla på Husdjurshälsan för röntgen av hennes höft- och armbågsleder. Det är iallafall inga problem med besök hos veterinären, Tesla överfaller vem som helst med sin glädje, även någon som kommer med en spruta och sticker henne i låret… Några minuter efter hon hade fått sömnmedlet såg hon ut som om hon hade åkt Virvelvinden på Liseberg 15 gånger i rad.

WOOWWW! Det finns fyra mattar i rummet nu. Och de snurrar runt, runt, runt...

Några minuter senare däckade hon…

Sööömnig...

Undersökningen gick sedan bra, veterinär Maths tyckte bilderna såg bra ut så nu väntar vi bara på om Kennelklubben tycker detsamma.

Efteråt fick vovven en uppvakningsspruta (kunde de låtit bli tycker jag!) men det var nog en stark dos uppåttjack tror jag för det tog inte många minuter innan hon var på benen igen och var mer fartfylld än någonsin

Tesla har upptäckt att det bor en till hund i huset.  När hon går förbi en spegel brukar hon skutta till och skälla ut den efter noter, eller så försöker hon med ”arga leken” samtidigt som hon morrar dovt. Mycket underhållande tycker jag!

Den senaste månaden har det skett en trevlig förändring på våra promenader. Nej, hon kan fortfarade inte låta bli att dra i kopplet som en galning, det handlar om en annan sak. Vi har numera alltid med oss en trasa på promenaderna som man kan ha dragkamp med vilket Tesla tycker är superkul. Vi har ju förstått vikten av att leka med sin hund för att skapa kontakt och äntligen börjar det hända något med vår egoistiska vovve. När hon vinner trasan sker det oftare och oftare att hon faktiskt kommer tillbaka med den och buffar på handen för fortsatt lek. JIPPIE säger jag bara, min hund tycker att jag är en ganska kul figur ändå!  Fast det är klart att inget kan vara roligare än fåglar, kommer de inom synhåll så är inte trasan så skoj trots allt.

Idag fyller Tesla och alla hennes I-kullsyskon ett år! Grattis önskar matte och husse och överraskade med paket och leverpastejsmörgås.

Meeeen, sjung färdigt någon gång så jag får öppna paketet!

Wow, den här gången behövde jag inte sno mattes frukostmacka. Härligt!

Vad är det i paketet då????

...ett JÄTTEtuggben. Lite läskigt faktiskt, kan inte ens lyfta det själv...

Första advent firade vi med att ställa ut Tesla på en inofficiell valputställning som arrangerades av Svenska Boxerklubben VLO på Åby i Mölndal. Det var Anna som övertalade mig att anmäla oss och efter lite funderande slog jag till och skickade in en anmälan i november. Efter det oroade jag mig för vad jag hade gett mig in på egentligen, jag har ställt ut hund en gång tidigare men då var jag 10 år gammal och var assistent åt pappa som skulle ställa ut vår S:t Bernhard Janni. Jag har mest dåliga minnen från den utställningen, som t.ex. när Janni tyckte det räckte med folk  och trängsel och bestämde sig för att dra. Som 10 åring har man inte så mycket att säga till om när ens 30 kg tunga hund väljer att rusa iväg, jag flög som en vante efter henne innan en för mig helt okänd person fick stopp på vårt ekipage…

Nåväl, den här händelsen trodde jag väl inte skulle upprepa sig, nu är jag faktiskt starkare än hunden, men det fanns ju ett flertal andra scenarier som flashade förbi i huvudet; hund blir provocerad av andra hundar och går till anfall, hund blir galen i ringen och börjar med koppeldragkamp, hund överfaller domare med sin glädje och vägrar stå stilla. Ja, de tänkbara scenariorna tog aldrig slut.

Väl på plats fällde vi upp våra campingstolar och bäddade med Teslas filt mellan oss. Det var dock svårt att hålla henne på filten för det passerade MILJONTALS människor och hundar och hon ville helst nosa på ALLA. Jag förstår rutinerade utställare som har med sig en bur till jycken! Efter ett tag insåg jag att vi hade glömt träna på en ganska viktig detalj, man ska ju STÄLLA hunden på en utställning, inte bara springa runt i ringen. Så jag fick köra intensivträning på ett par minuter för att lista ut hur jag skulle få rödtotten att stå stilla.

Vad har du för gott i påsen, snäääälla får jag smaka?

Som fjärde tollarekipage blev det till sist vår tur. Första varvet galopperade tydligen hunden (inte förvånande enligt min mening…) så vi fick ta ett varv till lite långsammare och det tror jag gick bättre. Jag såg inte så noga för jag hade fullt upp med att undvika att snubbla på hunden. Sedan skulle man ju alltså ställa upp hunden framför domaren. Alla ni som har träffat Tesla kanske förstår att det inte är världens lättaste uppgift att få denna hund att stå stilla. Jag fick hålla henne under magen för att hon inte skulle sätta sig ner och hålla en köttbulle framför nosen. Tesla tyckte det var jättekonstigt att hon skulle titta på köttbullen, alltid annars ska man ju titta på matte för att man faktiskt ska få äta upp godsaken. Äntligen börjar kontaktövningarna ge resultat men vid helt fel tillfälle!

Uppställning framför domaren

Det hela var över på två röda sekunder, ”Du är BIR” sa domaren och pekade på hannen ”och du är BIM” och så pekade hon på mig. Jag stod som ett frågetecken när jag tog emot en rosett med HP på och en med BIM. Efter ett tag listade vi ut att det var ”hederspris” och ”bäst i motsatt kön” vi fick

Bedömningen blev iallafall; ”Söt tikvalp. Kvadratiskt byggd av en elegant modell. Något kort hals, ok rygglinje. Normalt vinklat fram och bak. Rör sig ok från sidan. Utmärkt fram- och bakifrån. Utmärkt temperament”. I våra nybörjaröron låter detta som ganska bra omdöme, vi tycker också att hon oftast är rätt söt och temperament har hon!  Härligt var också att vi fick med oss en mycket trött vovve hem så eftermiddagen blev ovanligt lugn hemma!

"Nej, jag vill INTE ha den där fåniga rosetten i halsbandet!"

"Kan man äta...?"

”Snälla, snälla Tomten. Jag önskar att husse får nya strumpor i julklapp så att jag får ett större urval att sno från, jag har redan avverkat ungefär sex par och nu finns det bara gamla tråk-strumpor kvar i garderoben.  Hälsningar Bus-Tesla i Greggered”

Matte, jag tyckte jag såg något här...

Japp, en pinne! Jag kommer med den!

Undrar om det finns mer?

Jag hittade din handske, att man ska behöva hålla koll på dina prylar också!

Kattmat är mums!

Ska kolla ifall det finns mer saker här!

Du, du, du, du... Jag hittade min dummy också, hur hamnade den här?

Jag kommer, jag kommer, hia dig matte. Var beredd med kattmaten bara.